Superduperunderbart

Det är så bra att kunna rida regelbundet för samma instruktör. Idag var det dags att rida för Sylvia igen. Jag har jobbat mycket på det vi tränade sist, att länga överlinjen och få en mjuk och fin häst i alla gångarter. Jag har hört hennes ord i öronen när jag ridit: eftergift, tappa inte på ytter, mer böjning, släpp efter....och mycket annat. Men det borde väl betyda att man i alla fall lär sig något? 

Idag red Jessica igen, och som det sved i mig, jag ville också rida! På Prins och ingen annan. Dom var superfina och jag fick beröm för mitt jobb sen sist! Det värmer och man blir sporrad att fortsätta. 

Nu ska jag jobba vidare, jag har följt dom under dagen då dom börjat jobba med att få mer energi i tölten. Det är något jag tycker är svårt men jag jobbar på den nivån jag är nu, som Sylvia sa: ibland får man backa tillbaka några steg och börja om, och blir det svårt så får jag göra det. 

Jessica ska ta det lugnt med ridningen ännu i december månad och jag tar gärna hand om Prins :) så gärna!