När man nu haft häst några år så har man fått massor med intryck, åsikter, infallsvinklar, nya vänner och mycket mycket mer i bagaget. Överlag måste jag säga att hästfolk, särskilt då islandshästfolk, är ett mycket trevligt folk!!
Det som är tråkigt är när det blir "gruppbildningar" och den ena snackar om den andra gruppen osv. Dom sa si, sa så, gjorde det, bla bla. Det kan gälla föreningar emellan, byar, klasser, ja allt möjligt.Och det är inte bara bland hästfolk, det är överallt.
Jag kan bli så URBOTA less på att folk har så fruktansvärt lite att göra så att dom ens har tid och ork på att kommentera olika saker. Vad vet dom om vad som egentligen låg bakom en viss handling eller mening? Vad syftet var med att någon sa eller gjorde si eller så?
Kan man inte bara ifrågasätta eller kontakta berörd person/er för att reda ut saker man hört eller fått berättat för sig? Jag personligen tycker att det är fegt att prata runt utan att prata direkt till den/dom det berör. Fegt.
Jag har inte den orken, lusten eller tiden. Känner jag mig felbehandlad, fundersam eller vad det kan vara, av någon eller några så kontaktar jag den/dom för att kolla vad det är frågan om. Oftast är det någon misstolkning eller sånt som ligger bakom. Sen är jag en sån som tror gott om andra människor, vill alla väl och i de flesta fall ser till andras väl och ve före mitt eget. På gott och ont.
Genom mitt jobb kommer jag i kontakt med människor som inte har det så bra alltid och de människorna berör mig. Det kommer en hopplöshet, frustration, över att inte kunna hjälpa dessa personer och en tanke på varför det blev så för dom ?
Då känns det extra meningslöst med människor som snackar runt, vad håller dom på med, kan jag undra.. När man sett hur andra kan ha det, så är jag så glad för det jag har och mina nära så jag lägger ingen energi på annat. Jag kan bara tycka att de har lite att göra.
Jag vet inte alls om jag fick fram mitt budskap här, men jag fick ialla fall skriva av mig lite.
/Marie
