Grattis till våra vänner!

Våra grannar och vänner hemma i byn , Yvonne och Emilia, har nu hittat sin drömhäst!

Han heter Gormur från Saltarön och är en vallack på fem år. Gormur betyder spiralformad stjärn, om jag inte minns fel. Han har bott på Lidingö tidigare, tror jag det var.

Vi önskar dom stort lycka till med sin nya familjemedlem och hoppas dom får många fina upplevelser tillsammans.

Här är en bild när förra ägarens dotter rider honom. Han ser kanonfin ut!

/Marie.

Koppel

Ares är halt ännu och har koppelrastning. Tycker att han blivit liiite bättre, men inte bra.

Dock slutar han halta om han ser en fågel eller nåt, så det kan ju inte vara så allvarligt, tycker jag. Men dom kan väl "stänga av" så dom inte känner smärtan. Därför är det ännu mer viktigt att verkligen koppelrasta så han inte belastar så det skadar nåt.
Men en settervalp på fem och en halv månad är INTE kul att nte få aktivera!!!

Det gäller att ha hjärngympa med honom och aktivera på det sättet, annars blir han alldeles galen :)

Nu är det nästan bara en vecka kvar här i Piteå, sen far vi hem och flyttar in hos nya hästkompisarna Thytur från Sundsberg och Frosti från Sakajärvi.

Tror att det blir riktigt, riktigt bra där.

Det har varit väldigt,väldigt tungt igen några dagar vid tanken på Molle. Det var ju så himla för tidigt för honom att fara till hundhimlen. Sen kan jag faktiskt inte låta bli att känna mig som en väldigt dålig matte som inte lyckades fixa den situationen. Så är det. För det är ju faktiskt på mitt ansvar.

Nåväl, nu har Pite dansar och ler dragit igång här i stan och det myllrar av folk överallt. Har varit på discoaerobic i morse, skitkul!! Nu ska jag hopa i duschen innan vi ska in till stan och kika.

/Marie

Jessica - Ett till inlägg

Blev lite konstig text på första inlägget eftersom jag kopierade den från min blogg, hehe.

-

Men kände att jag behövde skriva ett långt inlägg på båda, så då kopierade jag.

Har inte bloggat på jäääättelänge, men ni kan ju läsa i förra inlägget om NH och sånt.

Pusss

Jessica - Längesedan :)

Kände att jag behövde skriva lite om mina dagar i stallet också, så passade på nu när jag har brist på annat att göra.

---

Mina långa dagar i stallet i Piteå har varit många, och dessutom väldigt roliga.....med Rebecka!

-

I måndags tränade vi NH som sagt var. Ni som inte vet vad NH är så är det National Horsemanship, då man kommunicerar med hästen utan röst och bara visar med händerna. Det är verkligen svårt att förklara men hoppas att ni fattade lite grann iaf.

---

Idag red jag, Rebecka och Agneta (Rebeckas mamma) till gläntan och skulle doppa hovarna på hästarna. Till gläntan tog det 50min och hem 40min, hehe...

-

När vi väl var där och badade hästarna så ville inte deras hästar gå i vattnet utan tjorvade och hade sig, men så gick jag och Prins i först och då kom de efter.

-

På hemvägen galopperade suuuuuuperlånga sträckor och hästarna, iaf min häst hade verkligen roligt. Den ridturen behövde Prins!

---

Mamma har varit i Sundsvall idag och fick med sig hem en repgrimma och ett ledrep till NH från hööks, tack Mamma!

Ledrepet

Repgrimman

---

För någon dag sedan var mamma och pappa och satte på dekalerna på transporten, själv har jag inte sett de ännu men laddar upp en bild så fort jag sett det.

-

Avrundar hära...

pusssss

Vår transport!!

Här är vår alldeles egna transport :) Invändiga bilder kommer senare då jag inte har tagit några än...

Marie - Hjärnspöken

I veckan har vi inte ridit så jättemycket då det varit otroligt varmt ute.

Igår for jag dit och skulle ut på tur. Det är så otroligt rogivande att komma dit. Han går tillsammans med tror det är sex andra hästar och alltid när vi varit där så har någon annan varit där samtidigt. Men igår var jag helt ensam, ibland kändes det som att jag var ute i vilda västern där det bara var jag och en massa hästar och otroliga vidder. Det var en ganska skön känsla,kan jag säga. Pysslade på länge och väl innan jag sadlade och gick mot utgången. Ju längre utgången jag kom, desto saktare gick Prins....

Ungefär kanske 4 meter från utgången stannade han och tänkte INTE gå ut från hagen och lämna sina kompisar!!!

Jag smackade, lockade och allt möjligt, men han skulle inte gå... Gick i sidled snett uppåt fram och tillbaka, men inte! Och helt ensam, vad ska jag hitta på nu då???? Tog upp ett ris från backen för att lite grann röra på baken typ, men avfärdade det ganska snabbt då jag såg att det gillade han inte. Hmmm. Knashäst, vad du är svamlig! Och hux flux for det förbi en joggare på vägen och det var farligt ska ni veta!

Jaha, då gör jag så här då: Gick så långt fram som tyglarna nådde och stod där med ganska löst hängande tyglar. Tänkte att om jag så ska stå där hela kvällen så ska jag ha ut honom ur hagen! Det tog inte länge så kom han till mig. Igen bakåt så långt tyglarna nådde och så häll jag på bitvis tills jag kom ut ur hagen!! Men ut kom jag! OCH Prins! Han var ganska tittig då så jag ville inte hoppa upp, så jag började gå bort efter vägen. Jodå, han lugnade sig och slappnade av efter ett tag. Då hoppade jag upp och det var inga problem. Red inte någon jättelång runda, men han kändes mjuk och fin.

Jag vet inte riktigt hur jag ska tolka hans beteende, men jag tror det beror på att han är så väldigt flockbenägen och när vi inte varit ut med honom på några dar så blir flocken hans allt??? Samtidigt är det en skön känsla när man börjar känna honom bättre och när man lyckas göra som man tänkt! Och lyckas få honom att lita på mig.

Ares är halt. Det känns inte så bra. Han busade med Maja och skrek till. Det är vänster fram som inte är ok. Jag tycker vi haft vår del av tråkigheter nu, så jag hoppas och önskar att det bara är en sträckning eller nåt sånt. Han får koppelrastning nu, tänkte börja med några dar och se om det ger sig.

Sätter in sista bilden på Molle och Ares som jag tog någon dag innan olyckan.

Saknar honom så det gör ont, det smärtar och det är tungt.

Marie - torsdag

Idag är det torsdag igen, tänk, för en vecka sen denna tid hade jag inte en aning om vad dagen hade att bjuda på ....
Otroligt hur människan är skapt, egentligen, att man tar sig igenom både sorger och bedrövelser på något sätt. Med tanke på att det bara är en vecka sen så mår vi nog ändå ganska hyfsat allihopa. Men plötsligt kommer det över en, när och var som helst, och så blir det så tungt. Så är det, men vi kan bara leva vidare och minnas...och gråta....och skratta...ska göra ett eget Molle-album, med bilder bara på Molle.

Igår var vi ner till Vindeln och KÖPTE EN TRANSPORT!!!!! Wihooo!
Jag är alldeles överlycklig, fjantigt va? Och det bästa av allt - jag lyckades pruta ner priset rejält!! JAG gjorde det, som avskyr att pruta och hålla på, jag tycker jag känner mig så taskig när jag prutar, och ibland tycker jag synd om den jag prutar med....ha,ha. Men nu lyckades det!!
Ett jätte ,jättefint Umesläp A30 2003 blev det! Det känns sååå bra med detta val i havet av transporter att välja mellan. Förra ägaren har haft det sen nytt och servat och smort det varje år. Inte använt mycket alls, gummimattan ser helt ny ut och det luktar nytt i den, inte häst. Jag tror att Prins kommer åka kanonfint där inne!
Nu dags att fika lite och kanske,kanske att jag tar med Ares och går DEN rundan sen.

Kram/ Marie

Marie- Det går dåligt nu..

Ja, det kan man säga. I morse satte vi oss i bilen för en liten tripp Piteå-Leipo-Kalix-Haparanda-Piteå. Var tvungen hem en sväng och på nervägen igen skulle vi titta på en bil i Kalix och en transport i Haparanda. När vi lämnade Leipo ringde jag till ursäkta uttrycket- gubben som hade transporten och sa att vi åker nu och kollade så den fanns kvar. Jodå, den var kvar.

Hade tagit ut pengar och kände mig ganska uppåt då jag skulle köpa min alldeles egna transport. När vi har fem mil kvar ringer gubben och säger att han sålt den!!! Gubbjävel!!!

Sur blev jag, kan jag säga. Men kan inte göra nåt som vanligt.

Det går inte så bra för mig nu....

Ja, så jag vet inte, men det dyker väl upp fler, kanske.

Jag har inte ridit, Jessica har ridit hoppstigen med Rebecca flera gånger och idag red hon bara barbacka på en äng bredvid hagen.

Ares blir alldeles skogstokig när vi far dit! Han kutar runt som tokig, ha,ha. Han är då inte rädd för hästar.

Nu orkar jag inte skriva mer, det var känsloladdat att komma hem och se Molles alla grejer där. Diskade ur skålarna som stod där och väntade på honom :(

Kram /Marie!

Marie-Tomt

Man känner en tomhet och en tyngd i bröstet. Och en klump i magen. Mest hela tiden även om det blir lättare för var dag. Tänk ändå vad fort man anpassar sig till det nya. Accepterat, det har jag inte,än, men det är ju som det är nu och vi får rätta oss efter det.

Så här var hans favoritposition i fjälls :)

Sommarbetet börjar lägga sig på Prins mage, han snaskar på rejält där i hagen, vi har fått släppa ett hål på sadelgjorden . Tror att jag ska rida imorgon, nu har jag inte ridit på en vecka igen, tror jag.

Ops, nu måste jag göra annat!

/Marie

Marie - Ännu en dag

Ett dygn till har passerat. Det går. Liiite liite bättre för varje dag. Gråter liiite mindre ju längre tiden går. Försöker trösta oss med att han var så underbar som bara han kunde, oändligt älskad och var verkligen vårt allt. Han hade ett bra liv, var en livsnjutare. Ett jättebra liv där vi verkligen satte han i främsta rummet, allihopa. Vi såg alltid till hans bästa. Man behövde aldrig skrika eller höja rösten åt honom, han visste ändå vad man menade. Kunde prata med honom som med en människa och berätta att han skulle vänta där, inte ta eller nåt. Och han förstod.Så klok.Han behövde inte lida och han dog mitt i språnget, lycklig. Fast vad hade hänt om jag gått en annan väg, eller gått lite senare eller inte alls? Jag vet att jag inte får tänka så, men det gör så ont. Så himla, himla ont. Jag vill verkligen inte ha det så här. Jag vill ha honom här. nu. Finns bättre stunder och finns riktiga dyk. Men nu kan man i alla fall tänka på honom och den han var.

När han hade ätit och kom och satte sig bredvid en , då skulle man klia honom tills han rapade. Jo, det är sant, han gjorde det. Ha,ha.

Visst tusan lindrar det ju att Ares finns. Han ger så mycket glädje. Mitt i allt. Utan honom hade det varit olidligt. Tack och lov för honom. Han är den han är och så olik Molle. Varandras motsatser. Men Molle hann prägla honom till det bästa. Inte hade Ares varit som han är idag om det inte vore för Molle. Lugnare settervalp har jag aldrig skådat. Tack vare cooola Molle.

Usch, det är så hemskt smärtsamt. JAG VILL INTE.

Det lindrar att göra annat. Skönt. Sen kommer det över en igen.

Ska på stan sen. Kolla på en hundbur. Våran passar inte när vi bytt bil. Ares älskar sin bur. Molle gillade den inte.

Ikväll ska Jessica rida med Rebecka igen.

Jag är inte bra på andra hästar och raser och blev helt förvånad när deras häst inte knappt kan galoppera. Men det är ju en gammal travhäst, så inte så konstigt.

Förstår inte vad dom tycker är kul med andra hästar. Det är ju så kul med islandshästen och dens gångarter. Vi har ett par kompisar som söker häst. Få se om dom hittar någon pärla.

Jag är uppe tidigt idag, men har sovit bättre inatt. Alla andra sover, skönt för dom.

/Marie

Marie - 14 juli

Här sitter jag, klockan är 04.51 och det har blivit 15 juli. Kan inte sova, är så ledsen. Lika bra det, för jag vill inte vakna då inget är som det ska.

I går klev jag upp, glad över att vara hemma och få gå min morgonrunda med hundarna. Skulle gå den "långkorta" rundan så att Ares skulle kunna följa. Dom blir så glad på morron när jag går med dom. När det varit sådär varmt ute så har jag gått förbi så dom fått bada på hemvägen.

Ropade in dom eftersom jag visste att vägen var därborta och Ares kom, men inte Molle. Såg honom stå och nosa på nånting, sen tvärvände han och drog full syra ut mot vägen. Men jag såg inte att han sprang efter nåt, men visste att det måste vara ett spår av nåt. Förmodligen en hare, för han lyckades fånga en harunge för nåt år sen, och efter det var han alldeles tokig i harar. Men jag såg ingen. Och jag ropade och ropade, han brukade höra på min röst att nu är det dags att komma. Men nu gjorde han inte det. Han sprang. Det var en kulle så jag såg inte just där, men jag hörde nåt som lät. Såg att två bilar stannade. Tystnad.Visste. Nej. nejejnejjnejnej.Nä-ä. Kom fram. Såg ingen hund. Var är han, frågade jag två som stod på vägen. Där.Pekade.Nej.Det här händer inte, det händer inte. Blickstilla. Död. Kan inte gå dit. Nej.Måste gå dit.kan inte.går ändå.ringer Niklas,kom hit,ta bilen, hunden är påkörd, KOM NU, han fattar inte vad jag säger, jag tänker men är du trög, jag säger kom nu, varför förstår han inte vad jag säger? Hunden, kom nu, säger jag. Ser dom två på vägen, den yngre gråter, likaså jag. Går dit, var det du som körde, jo,det var han. Pratade med honom, stackarn, det var inte hans fel, förstår att han inte hade en chans, jag såg ju farten Molle hade när han drog. Niklas kommer, han är inte arg som jag trodde, konstigt,han kramar mig,trodde han skulle vara arg. Konstigt. Går till Molle. Allt är kaos. Ares börjar gräva, konstigt det också. Tror han vet. Han vet. Vad gör man nu? Kan ju ringa Agria och fråga. Gör det. Ska jag avsluta försäkringen frågar hon i telefon? Avsluta. Pappan till pojken som körde bilen kommer. Mänsklig. Bilen är lite trasig, Niklas säger att vi betalar självrisk eller vad det kostar. Grejer. Men dom är mänskliga. Inte arga. Ger våra telefonnummer, vi kan väl lösa det här senare. Vad ska vi göra nu? Förkrossad,ta bort mig härifrån, för det här händer inte. Djurkliniken, dit kan jag ringa, dom kanske vet. Ni får gärna komma hit med honom, säger den snälla rösten i telefon. Jo, vi kommer. Men jag kan inte lyfta honom, klarar inte det. Pappan hjälper. Vet inte hur jag ska kunna överleva dagen. Kommer till djurkliniken,går in. Spyfärdig, mår illa. Nu är det min tur, vill inte stå där, hon knappar i datorn, det tar en evighet. Betala, men jag har inte börsen med, jag var ju på promenad. Morgonpromenad. Ska inte gå nån idag. Vill inte, klarar inte. Går bra att komma sen. Bär in han i ett rum där vi får vara med honom. Han sover inte. Nå det gör han inte. Hör Niklas fråga om vi kan komma tillbaka ifall barnen vill det. Barnen, som ligger hemma och sover. Lyckligt ovetande. Vi far. Jessica ringer, var är ni? Lite sur för att vi inte är hemma. Vi kommer snart, har promenerat och pappa har hämtat mig, skynda,säger hon. Jo vi skyndar.

Hon skriker när Niklas kommer in. Molle brukar komma in först. Hon vet. Väcker Simon. Nej, säger han. Nu vet dom. Jessica vill dit. Jag far med henne. Både jag och hon blir lugnare sen. Det var bra. Vet inte hur dagen tar slut men det gör det. Skönt. Vill inte vara med om detta. Vill inte det. Nu vill jag inte ha morgon, vill inte det, orka inte det. Vi har fina vänner. Jag har Anna. Idag kommer Anni med Molles syster Maja. Det blir plågsamt.Måste ta mig igenom denna dag. Också. Fast jag inte vill. Om några veckor får vi hämta askan. Klart att han ska komma med hem.

Men det är svårt, vill inte ta in detta.Så svårt.Varje sekund är en plåga.

Marie.

Jessica - Trött.....

Hej. Har vaknat för ca. 1 timme sedan och är fortfarande supertrött. ALLA sover förutom jag i husvagnen, utom mamma och pappa då efterdsom de är och hämtar den där bilen och kommer hem inatt.

-

Tänkte fara och rida i eftermiddag men gud så tråkigt att rida ensam, och Rebecka kunde inte för hennes mamma skulle rida. Så idag får jag väl fara ensam ändå, jag ska ju ändå rida med Rebecka imorgon så :)

-

Ska försöka vakna upp nu och äta frukost, sen får ni nog ett inlägg efter jag varit hos bästhästen.

Tjooooo

Marie - transporter

Nu börjar planerna på en egen transport närma sig att sätta i verket. Nu efter semestern, senast, skulle vi verkligen behöva en egen. MEN VAD SKA MAN HA???
Är lite inne på Umesläp eller Värmlandsvagn. Umesläpet har ju tydligen överlägsen "boogiehistoria" nånting, men jag har aldrig dragit ett sådant så jag vet inte. Värmlandsvagnen har jag dragit och när hästen står i tycker jag det går helt okej efter bilen. Tycker de transporter jag dragit tomma slår så hårt på bilen?! Men som sagt, med häst i blir det helt annat. Boj är också ett fint släp, men det ligger ganska högt i pris. Har faktiskt hittat en värmlandsvagn årsmodell 2007 som jag är riktigt sugen på.
Å, fy fan, nu ligger Ares här under bordet och släpper sig!! Har aldrig varit med om en hund som släpper sig så mycket som han! Uäck!
Ja, vi får väl se om det blir nån transport.
Skulle behöva masa mig iväg till veterinären så dom får ta bort tandsten på Molle, han luktar apa från munnen. Har provat ta bort själv, men tycker inte jag får bort allt. Tänkte om jag går dit får dom ta bort ordentligt så får jag hålla efter sen.
Med Ares skulle jag också behöva gå dit snart, tror jag, eftersom tanden han slog av tidigare börjar växa ut nu men vill som inte lossna helt. Är rädd att det skadar utväxten av den pemanenta tanden.
Ja, sen en till som behöver vård, Prins. Han har ett väldigt rinnande öga. Har satt på flugpannband och tvättar och tvättar och smörjer, men ska byta ut till hel flughuva över ögonen.
Ska göra en intensivkur nu och spola ögat morgon och kväll samt flughuva och se om det ger sig.
Var och red idag och tyckte det blev bättre direkt när jag spolat, så jag tror det ger sig.
I morgon tar vi tåget till Norrköping för att köpa en bil vi hittat, men kör uppåt direkt. Simon och Jessica stannar här i Piteå och sköter om djuren. Och sig själv, hoppas jag.
Fasen vad jag skrev nu igen, tror jag börjar ha varit ledig nog länge snart ;)

Förresten, han är underbar, vår häst. Och våra hundar.
/Marie

Jessica - Ridningen med Rebecka

Som mamma skrev så red jag ut igår med en tjej som heter Rebecka. Vi red en runda som tar ca. 40 min. Tränade skänkelvikningar i både tölt och skritt och nu kan han det i tölt! Mitt hjärta. Iaf så pratade jag och Rebecka om olika ridstilar, och vi kom på att vi rider samma ridstil. Vi båda tycker det är hemskt när någon sitter och drar i hästens mun, för vi föredrar att mest av allt rida med sätet, vilket vi gör.

-

Vi hade himla mycket gemensamt och det var verkligen kul. På torsdag kl. 19 ska jag och Rebecka fara ut igen, då ska vi fara en hoppstig, kul att se hur hennes häst hoppar eftersom det är en travhäst ( de rider den oxå då), där har vi oxå något gemensamt, att våra hästar inte är superbra på att hoppa! ;)

-

Nu ska jag ta det lugnt, bjussar på en bild gör jag oxå.

Hejdå.

Marie - Värme

Solen strålar från klarblå himmel dag efter dag och det är helt underbart.

Det blir ganska sent på kvällen innan man kan rida och ändå har vi inte varit ut på någon hårdare ritt. Han känns ganska slö, måste jag säga.

Men jag vet inte, jag har inte vågat ge något kraftfoder nu under betet, men kanske han behöver det? Men samtidigt vill vi ju inte ha fång eller nåt annat skit så han får nog kraft igen till hösten när vi börjar rida hårdare. Kanske.

Men i morgon ska Jessica få hänga med en annan tjej från vår hage ut på en tur, det är bra så man hittar lite ridvägar, vi hittar ju ingenstans!! Och på måndag ska jag få fara!! :)

Vi har varit och badat med Molle och Ares flera gånger idag, dom ääälskar det! Det är ju faktiskt tokvarmt för dom också, dom bara ligger i skuggan och latar sig hela dagarna. Jag är himla imponerad av att en settervalp kan vara så lugn som Ares är. Han är så fin och jag fullkomligt älskar honom. Det hade varit en riktig högoddsare för ett år sen om nåon sagt att jag skulle ha en setter i huset! Men nu vet jag inte hur jag ska kunna låta Simon ta med honom om han flyttar nån gång! Så otroligt rolig ras!

Kram på er alla därute så ses vi nån dag!

Jessica - En dålig rid-dag

Hej. Igår hade jag verkligen ingen bra rid-dag, även fast han var hur jäkla fin som helst. Jag var hur sur som helst mot mamma utan andledning och jag vet faktiskt inte varför ;) Förresten så fick jag över han över järnvägen som inte mamma fick! Sen red Wilma oxå Prins och han var superfin med henne! Hon kommer säkert hinna rida han mer eftersom hon bara skrittade igår. förlåt mamma.......

Nu ska jag äta korv till "frunch", hejdå.

Marie - Egen blogg!

Nu ska vi prova på det här med en egen blogg. Jag är absolut inte bra på detta med datorer men ska försöka få till det i alla fall.

I torsdags kväll kom vi hem från träningslägret hos Berit Edvardsson utanför Östersund.

Eller hem och hem, till Piteå.

Jag, Jessica, Prins och Ares var ner dit i sex dagar. Molle gillar inte att åka bil så han fick stanna hemma. Vi bodde tillsammans med våra vänner Pernilla och Evelina som har en kullsyster, Theia, till Ares. Oj, som dom har busat under dessa dagar!! Vi drog även ner deras isis Oddi frà lille nörregård. Dom hann bli bästa vänner i transporten ner, Prins och Oddi.

Det var en riktigt, riktigt bra resa på alla sätt.

Jessica och Evelina bodde hos Berit under lägerdagarna där dom red på bana, hade teoripass, red ut, arbetade från marken, badade och hade det bra.

Nu känns Prins väldigt mjuk och fin, i tölten tickar han på som en klocka, traven är stabil, galoppen likaså.

Tränade bla att trava på volt med övergångar till galopp, samt att göra honom ännu mer stabil i traven, ibland vill han slå över i tölt, till exempel om han blir stressad av något.

Har även tränat honom att stanna ensam inne i boxen, något som han inte varit jätteförtjust i tidigare.

Och mycket, mycket mer lärdomar än jag ids skriva om här!!

Så, när vi kom hit släppte vi ut Prins på bete här ute på Pitholm.

Han går i en vallackhage tillsammans med sex andra hästar och det gick kanonbra att släppa in han! Jag hade varit lite orolig eftersom han kom lite senare än de andra, men den oron var helt obefogad, skönt!

Runt hagarna finns milsvis med sandvägar och sandhedar att rida på, det är såååå fint!!

Jessica var och red igår och idag var det min tur, äntligen!

I morse for jag dit med världens abstinens, jag har ju inte fått rida på jättelänge!

Lite ormig var han i början, det brukar han vara när man far ut ensam, men efter ett tag ger han sig. Det var så kul!! Jag galopperade massor! Å, vad kul! Och töltade!

Men en farlig sak stötte vi på, en järnvägsövergång! DET var läskigt! Jag fick hoppa av för att leda över honom, och skeptisk var han! Jag blir så nöjd såna gånger, när jag lyckas få med honom trots hans tvekan. Det kan jag leva länge på. På tillbakavägen trodde jag han skulle gå över, men jag fick hoppa av då också. Men innan denna sommar är över ska han nog fixa det!

Så just nu känns livet bra, vi semestrar här i Piteå, solar, badar och rider!

Dessutom fick jag fortsatt jobb på skolan till hösten :)

Jaa, det blev ett långt inlägg, men det var ju ett tag sen!

Tjingeling!

Jessica - Välkommen till våran blogg

Hey. Nu har vi skaffat oss en egen blogg till Prins, och jag ville bara provskriva lite grann. Det kommer att komma mer inlägg idag skulle jag tro så redan nu tackar jag för mig.

Tjaooo