Sylviakurs

Nu har jag ridit min första kurs. 

Redan på morgon när jag kom till Prins så kände jag att vi inte riktigt var i fas med varann. Det var även känslan jag hade i fredags när jag var ute och red. Han kändes styv i nacken och inte ett dugg samarbetsvillig. Nå efter många om och men kom vi oss iväg till Hakkas och kursen. 

Vi jobbade vidare på att länga överlinjen och få en avslappnad häst. Rida på volt med böjning i skritt, tölt och trav. Eftergift när överlinjen längs. Under första passet märkte Sylvia tydligt att vi inte var helt överens jag och Prins men med hennes vägledning jobbade vi oss in i ett lugn och samarbete 👍

Förra gången när jag fick rida ett pass så fick jag inte trav och det var störigt. 

Men idag har vi travat på både liten och större volt med längre överlinje och avslappnat steg. Ganska häftig känsla, måste jag säga. Tänk att jag kunde det! 

Inte har jag så höga krav va? 😉

Bilderna är från förra kursen, idag var det mycket snö men annars lika mysigt och trevligt som sist med eld, god mat och trevligt sällskap! 

Trodde det skulle bli kallt under dagen så jag laddade med varma kläder och det lyckades 😄

/Marie 

Snön är här!

Jag vet inte om det bara är jag som ibland känner mig lat och helst skulle gå kvar hemma i långkalsongerna i värmen istället för att "måsta" fara och rida. Idag var en sån dag, det kändes motigt att klä på sig alla vinterkläder och fara ut och rida i mörkret ensam. 

Men jag for och så fort jag kom dit så var jag otroligt glad för att jag gjorde det! 

Det snöade lite lätt och var nån minusgrad, perfekt! Jag poade på där med att fylla vatten och göra hö och sånt innan jag for ut på en tur. Otroligt rogivande. När mörkret är här så har vi begränsade ridvägar eftersom det vara finns gatlysen inne i byn. Så jag red där, jobbade lite med öppna och sluta, böjningar och att kunna ta ner tempot och ändå behålla framåtbjudningen. Såna grejer får man passa på att göra vid dessa tillfällen. 

Jag och Prins, det var en så bra tur idag. 

Till helgen ska jag rida min första egna kurs! Det behövs, har ju aldrig gjort det förut, dock varit med på otaliga så nånting har man ju snappat upp men det är ju ändå skillnad att göra det praktiskt.

Yvonne har fotat bilden under en av helgens turer. Kan konstatera att Prins behöver en tvätt...

/Marie 

Tung period, direkt från hjärtat

Sist jag skrev var jag lyckligt ovetande om vad framtiden hade att bjuda på. Det var den 8 september. I mitten på augusti fick vi veta att min mamma hade en tumör. Den 17 september gick hon bort. Det är svårt, det är tufft, hela tiden. Man lever på och försöker ha ett funderande liv, trots det kommer det över en med en väldig kraft ibland. En trötthet, sorg?, som jag aldrig känt förut. Vissa dagar går bättre än andra, men det måste gå.
Ovanpå det har jag börjat läsa på halvfart via Umeå Universitet och jobbar 75%.
Och sen ovanpå det är Jessica återigen belagd med ridförbud av sin läkare, "sjukskriven", igen. Hon har väldiga problem med sina axlar, 15 år ung, och nu påstår läkaren att hon har en kronisk inflammation i axlarna som aldrig kommer gå bort, kommer alltid komma tillbaka.

Så nu är Prins min på heltid, till mitten av december, minst. På gott och ont. Jag tycker själv inte att jag har kunskapen att kunna utveckla och arbeta vidare med honom. "man gör så gott man kan", var det en kund som alltid sa, när jag jobbade i butik, och jag får väl ta det för vad det är då.
Jag tycker det känns så onödigt att sätta pengar på kurser för mig, även om jag tveklöst skulle behöva det. Då sparar jag hellre och låter Jessica gå kurs. Fast jag kanske ska gå nån kurs nån gång, får se.

Ares och jakten då? Jo, vi har varit ut några gånger. Det är så fantasktiskt roligt, detta att se honom arbeta och söka kontakten med mig. Underbart. Vi har mycket att jobba på innan allt funkar, träning och träning, är det som gäller. Finns det fågel så hittar han dom :)

Ta var på varann och era nära och kära.
/Marie