Efter sommar kommer höst

Hösten börjar visa sig rejält nu. En dag när jag stod och fyllde vatten åt hästarna kom ett ensamt löv ringlande ner, som för att visa att nu är hösten här. 

Mycket har hänt med allt möjligt, vet inte hur jag ska summera på bästa sätt.

Vi har gjort en skogshage bakom vårt garage där Prins och Snaefari är nu. Det är så skönt att ha dom hemma, jag kan gå ut i morgonrock och mata dom på morgon om jag vill.

Undra hur många liter vatten jag kommer ha burit innan vintern är över? Törs inte ens tänka tanken...

Var och red idag, jag på Snaefi och Jessi med Prins, det är så det blir nu. Jessi kan knappt rida alls och när hon rider får hon ta Prins för han är lättare i munnen så det blir mindre belastning på hennes leder. 

Jag är så himla ledsen och förtvivlad för hennes del. Vi får ingen hjälp någonstans och jag vet verkligen inte vad jag som mamma ska göra härnäst.

Sen 2009 då hennes värk bröt ut i form av någon infektion i hennes kropp, med vätska som fick tömmas från höften bland annat, och pcdropp dygnet runt i flera veckor, inlagd på barnkliniken i lika många veckor, har hon haft värk i axlarna. Till och från. Regelbundna besök på barn för att få hjälp och diagnos. Magnetröntgen, slätröntgen, sjukgymnast, arbetsterapeut, kiropraktor, vila, massage,ja allt som finns har vi provat. Både med läkarens hjälp och inrådan och på eget bevåg. Inget hjälper. Det kan vara bättre och sämre perioder men aldrig helt bra. När det är som värst kan hon överhuvudtaget inte rida, då kommer hon gråtandes tillbaka. Sen kan det vara mindre ont då hon klarar sig hyfsat men så blir det sämre. Förut var det alltid ganska bra på somrarna, nu har sommaren varit hemsk. Och vet ni? VI FÅR INGEN HJÄLP! Dom säger att det är inflammation, men och? Varför är det det i så fall? Och var? Och vad kommer det av och hur får man bort det? Reumaprover är taget 2009 men dom var negativ, fast tydligen kan det vara något reumatiskt utan att det visar på proverna.

Hennes läkare ville att hon ska träffa sjukgymnast igen, men jag vägrade faktiskt. Har provat redan, flera gånger om. Jag ville ha remiss till Umeå eller sunderbyn men fick bara väldigt snorkiga kommentarer tillbaka av läkaren. Till slut fick jag henne att skicka remiss till sunderbyn. Pratade med sunderbyn idag och remissen hade kommit, men enligt henne var det ingen garanti för att dom ska ta emot oss. Om dom inte gör det, vad ska jag göra då?

Vad ska jag göra! Mitt barn lider och ingen lyssnar.

Vilken energi detta tar, men nu är mitt enda fokus på att hitta någon som kan hjälpa min dotter, men var finns den människan?

Jag börjar tappa både orken och tron på hela läkarkåren.

Godnatt.