Ridpass för Isa!!

Isa Gustavsson är här och skor hästar nu och kunde ta några lektionspass samtidigt. Jag är ju väääldigt försiktig att prova nya instruktörer (lite enkelspårigt kanske?), men jag vill som att det ska "stämma" med den man rider för och det kan ju kanske vara svårt att veta innan. Kan inte riktigt sätta fingret på vad det är jag går på när det gäller sånt, magkänsla kanske? Nå, alla är säkert bra på sitt sätt och det är ingenting som säger att den jag väljer att rida för är rätt för alla eller är "bäst", men så länge jag och Prins är nöjd och det känns bra så kör vi på det. Med jag menar jag förstås jag och Jessica.
Passet började med att Jessica fick rida prins som hon brukar, lite skritt och lite tölt innanför spåret.
Sen tog Isa över och red honom. Jessica gick bredvid för att få förklarat för sig och se samtidigt. Jättebra att se från sidan samtidigt som hon förklarar och visar.
Man ser tydliga skillnader med olika hjälper i till exempel skritt, att korta och länga steget och samma i tölt. Vår Prins är ibland fräck och försöker rycka tygeln ur munnen, andra gånger "tjafsar" han med munnen och gapar och håller på. Inte alltid, men ibland och idag var en sån dag.
Men nu vet jag varför!!!! Wow! När han tjafsar med bettet/munnen så stretar han emot med BAKEN och vill inte jobba med den! ??? Ja, det stämmer! När man jobbar på att få med bakdelen och är överens med honom så tjafsar han ingenting med munnen! Ofta i övergångar gör han så, så det tränade vi på idag. Från skritt till tölt och från tölten lite ökningar. Och få han att göra det utan att tjafsa med munnen. Även i skritt få honom att slappna av och ta med baken , samt vara stabil och inte vingla runt med bakdelen. Känns väldigt bra att jobba med detta och är mycket nöjd med detta pass. Vi har fått svar på mycket idag :)
Att man sen får höra hur fin häst man har och hur trevlig han är kan göra hela dagen.
"Töltmaskin" "mycket hög lägstanivå" "jättetrevlig"
Alla tycker jätteolika och vill ha olika sorters hästar, och tur är väl det. Och återigen är jag sååå glad i vår häst! Att få beröm behöver väl alla?!
I somras sa jag vid ett tillfälle till Jessica: Om du tycker att någon häst är fin, att någon rider bra, eller något annat, så SÄG det till den berörda, för du vet ju själv hur glad man blir av att höra sånt.

En tonårsdotter lyssnar inte alltid på sin mamma, men denna gång gjorde hon faktiskt det och har gjort så. Stolt och glad mamma!

/Marie