Ett år med häst

Idag är det ett år sedan Prins kom hem till oss.

Lite krokig var vägen men med facit i hand nu efteråt, helt rätt för oss.

Att köpa häst var för oss en väldigt omvälvande upplevelse, särskilt en häst man inte känner sen innan. Det är ett stort steg ändå från att vara skötare till att ha allt ansvar själv.

Året:

Oktober, for ner till Jamila Berg och kollade in lite hästar. Smidur hette den som vi hade fastnat för men som när vi provade inte alls kändes som en häst för oss. Jättefin annars, men inte för oss. Jessica föll som en fura för Prins som hade kommit dit bara någon dag innan vi var där. HONOM SKA JAG HA!! ropade hon när hon såg han, ha,ha! Vi provade han båda två och framförallt Jessi var helsåld på honom.

Jag var lite tveksam.

Provade även andra hästar efter vägen men ingen wow- upplevelse.

Väl hemma bestämde vi att det inte blir Prins.

Provade andra hästar här hemma och bla en Moldi i Kalix, som jag fastnade för men inte Jessica. När vi kom hem från Kalix skulle Jessi berätta för sin pappa vad vi tyckte om Moldi och det enda hon pratade om var Prins!!! Hmmm??

Där, tror klockan var tio på kvällen, bestämde vi att det blir Prins. Men tänk om han var såld?? Det var ju någon vecka sen vi varit ner och vi hade ju gett beskedet att vi INTE skulle ha honom!! Fort, iväg med ett sms till Jamila: Finns Prins kvar? Tack och lov, trots den sena timmen, så svarade hon direkt: JA! Och det var det. 5 november hämtade vi honom från Piteå dit han kom med Grens hästtransporter, och flyttade in på Galgbackens Islandshästar.

Fortsättning följer om vårt första år med Prins, men en annan dag.

Sätter in en bild från 5 nov 2010 och en från 5 nov 2011.

/Marie