Vilken dag!

Nu var det meningen att jag skulle fortsätta berätta om vårt år med Prins, men det dök upp lite annat.
Har nämligen varit ute i skogen i flera timmar för att leta bortsprungna hästar.
Det började med ett telefonsamtal från Annikka som säger att alla fyra hästarna har sprängt stängslet och är på väg mot Leipojärvi efter storvägen!!! Fort hoppade jag in i bilen för att hinna stoppa upp dom innan dom når E10. Men inga hästar? Inte ett spår!
Efter massa virriga telefonssamtal hit och dit så redde vi ut att Prins och Herman fortfarande var ute på ridtur med Jessica och Sandra. Så det är "bara" Thytur och Frosti på rymmen.
Mötte upp flickorna som anlände till stallet och lämnade in hästarna, hagen var ju trasig.
Ut och leta, en nål i en höstack då vi inte hade mycket att gå på och INGA SPÅR!!
Hagen totaltrasig då hästarna blivit rädd för Tengil, familjens Pointer som bär tratt nu pga en skada. Tengil hade rusat mot hagen och hästarna blivit livrädd!!
Oj, vad vi letat! Med bil, fyrhjuling och till fots. Folk kom från stan, "Bifrostfolket", vilken uppslutning! Kanon! Och så kom mörkret och inga hästar. Oddsen minskar ju mörkare det blir..
Men till slut kom det efterlängtade telefonsamtalet att dom var återfunna!! OJ,SÅ SKÖNT!!
Man hann tänka både det ena och det andra.
En stor eloge till alla som slöt upp, körde flera mil ut till oss för att hjälpa till, fantastiskt!
Utrustade med både pannlampor, reflexvästar, grimmor och matbackar. Man blir rörd av sånt, det värmer.
Hästarna verkar må bra, inga synliga skador, men Thytur var skärrad. Frosti kolugn som alltid.
Nu får dom stå inne och bli varm och torr och återhämta sig.
Jag är helt slut och ska nu ta itu med det jag skulle gjort idag.
Var rädd om er och djuren, man vet aldrig vad som väntar!
Kram Marie.