Ett år senare

14 juli förra året var en av de värsta dagarna i mitt liv. Även tiden efter det med sorg, hälta,operationer, besvikelser m.m. Denna dag har gått med en tagg i hjärtat, men jag har ägnat den åt att ta hand om de fyrbenta jag har omkring mig nu och som jag är så otroligt rädd om.
Även om den som ligger under bordet här just nu inte är en helt lätt nöt att knäcka ;)
I morgon ska jag kliva upp tidigt för att fara och kika på den internationella hundutställningen som är här i Piteå nu. Våra planer var ju att ställa ut Ares, men det känns som att allting föll med hans ledproblem. Det är ju liksom ingen mening med det, varför ska man ha meriter på honom när han ändå inte kan avlas på?
Hela denna historie känns väldigt sur och ja, jag är bitter och besviken på allting och hur det blev.
Det är tråkigt att det blev på detta sätt, vissa uppfödare jag pratat med uppmanar oss att INTE GE oss och kräva vissa saker av vissa personer, men jag ORKAR inte. Jag hoppas att tiden skapar upprättelse en vacker dag.
Man lär sig saker hela tiden, nästa hund jag köper ska jag kolla ALLT, garantier, ledproblem m.m.
Usch, jag blir så f-annad när jag börjar tänka på detta, så nu byter jag ämne.
Kanske man inte skulle tagit Ares problem lika hårt om man inte varit "sargad" av Molles olycka? Who knows?

Ja, men nu ser vi framåt och hoppas på ett bättre år nu!

NÄSTA SOMMAR VILL JAG FARA PÅ ISLANDSHÄST-SM!!! Jag har ju abstinens när jag läser om det, vill också vara där nu!!!

Vi har ju två ekipage från Galgbacken som är A-klassade nu, vem vet var dom är nästa sommar ;)

Har förresten varit ett reportage om Galgbacken i Kuriren http://www.kuriren.nu/nyheter/?articleid=6466147

Stor kram/
Marie