Marie - 14 juli

Här sitter jag, klockan är 04.51 och det har blivit 15 juli. Kan inte sova, är så ledsen. Lika bra det, för jag vill inte vakna då inget är som det ska.

I går klev jag upp, glad över att vara hemma och få gå min morgonrunda med hundarna. Skulle gå den "långkorta" rundan så att Ares skulle kunna följa. Dom blir så glad på morron när jag går med dom. När det varit sådär varmt ute så har jag gått förbi så dom fått bada på hemvägen.

Ropade in dom eftersom jag visste att vägen var därborta och Ares kom, men inte Molle. Såg honom stå och nosa på nånting, sen tvärvände han och drog full syra ut mot vägen. Men jag såg inte att han sprang efter nåt, men visste att det måste vara ett spår av nåt. Förmodligen en hare, för han lyckades fånga en harunge för nåt år sen, och efter det var han alldeles tokig i harar. Men jag såg ingen. Och jag ropade och ropade, han brukade höra på min röst att nu är det dags att komma. Men nu gjorde han inte det. Han sprang. Det var en kulle så jag såg inte just där, men jag hörde nåt som lät. Såg att två bilar stannade. Tystnad.Visste. Nej. nejejnejjnejnej.Nä-ä. Kom fram. Såg ingen hund. Var är han, frågade jag två som stod på vägen. Där.Pekade.Nej.Det här händer inte, det händer inte. Blickstilla. Död. Kan inte gå dit. Nej.Måste gå dit.kan inte.går ändå.ringer Niklas,kom hit,ta bilen, hunden är påkörd, KOM NU, han fattar inte vad jag säger, jag tänker men är du trög, jag säger kom nu, varför förstår han inte vad jag säger? Hunden, kom nu, säger jag. Ser dom två på vägen, den yngre gråter, likaså jag. Går dit, var det du som körde, jo,det var han. Pratade med honom, stackarn, det var inte hans fel, förstår att han inte hade en chans, jag såg ju farten Molle hade när han drog. Niklas kommer, han är inte arg som jag trodde, konstigt,han kramar mig,trodde han skulle vara arg. Konstigt. Går till Molle. Allt är kaos. Ares börjar gräva, konstigt det också. Tror han vet. Han vet. Vad gör man nu? Kan ju ringa Agria och fråga. Gör det. Ska jag avsluta försäkringen frågar hon i telefon? Avsluta. Pappan till pojken som körde bilen kommer. Mänsklig. Bilen är lite trasig, Niklas säger att vi betalar självrisk eller vad det kostar. Grejer. Men dom är mänskliga. Inte arga. Ger våra telefonnummer, vi kan väl lösa det här senare. Vad ska vi göra nu? Förkrossad,ta bort mig härifrån, för det här händer inte. Djurkliniken, dit kan jag ringa, dom kanske vet. Ni får gärna komma hit med honom, säger den snälla rösten i telefon. Jo, vi kommer. Men jag kan inte lyfta honom, klarar inte det. Pappan hjälper. Vet inte hur jag ska kunna överleva dagen. Kommer till djurkliniken,går in. Spyfärdig, mår illa. Nu är det min tur, vill inte stå där, hon knappar i datorn, det tar en evighet. Betala, men jag har inte börsen med, jag var ju på promenad. Morgonpromenad. Ska inte gå nån idag. Vill inte, klarar inte. Går bra att komma sen. Bär in han i ett rum där vi får vara med honom. Han sover inte. Nå det gör han inte. Hör Niklas fråga om vi kan komma tillbaka ifall barnen vill det. Barnen, som ligger hemma och sover. Lyckligt ovetande. Vi far. Jessica ringer, var är ni? Lite sur för att vi inte är hemma. Vi kommer snart, har promenerat och pappa har hämtat mig, skynda,säger hon. Jo vi skyndar.

Hon skriker när Niklas kommer in. Molle brukar komma in först. Hon vet. Väcker Simon. Nej, säger han. Nu vet dom. Jessica vill dit. Jag far med henne. Både jag och hon blir lugnare sen. Det var bra. Vet inte hur dagen tar slut men det gör det. Skönt. Vill inte vara med om detta. Vill inte det. Nu vill jag inte ha morgon, vill inte det, orka inte det. Vi har fina vänner. Jag har Anna. Idag kommer Anni med Molles syster Maja. Det blir plågsamt.Måste ta mig igenom denna dag. Också. Fast jag inte vill. Om några veckor får vi hämta askan. Klart att han ska komma med hem.

Men det är svårt, vill inte ta in detta.Så svårt.Varje sekund är en plåga.

Marie.