Ja, det kan man säga. I morse satte vi oss i bilen för en liten tripp Piteå-Leipo-Kalix-Haparanda-Piteå. Var tvungen hem en sväng och på nervägen igen skulle vi titta på en bil i Kalix och en transport i Haparanda. När vi lämnade Leipo ringde jag till ursäkta uttrycket- gubben som hade transporten och sa att vi åker nu och kollade så den fanns kvar. Jodå, den var kvar.
Hade tagit ut pengar och kände mig ganska uppåt då jag skulle köpa min alldeles egna transport. När vi har fem mil kvar ringer gubben och säger att han sålt den!!! Gubbjävel!!!
Sur blev jag, kan jag säga. Men kan inte göra nåt som vanligt.
Det går inte så bra för mig nu....
Ja, så jag vet inte, men det dyker väl upp fler, kanske.
Jag har inte ridit, Jessica har ridit hoppstigen med Rebecca flera gånger och idag red hon bara barbacka på en äng bredvid hagen.
Ares blir alldeles skogstokig när vi far dit! Han kutar runt som tokig, ha,ha. Han är då inte rädd för hästar.
Nu orkar jag inte skriva mer, det var känsloladdat att komma hem och se Molles alla grejer där. Diskade ur skålarna som stod där och väntade på honom :(
Kram /Marie!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar