Man känner en tomhet och en tyngd i bröstet. Och en klump i magen. Mest hela tiden även om det blir lättare för var dag. Tänk ändå vad fort man anpassar sig till det nya. Accepterat, det har jag inte,än, men det är ju som det är nu och vi får rätta oss efter det.
Så här var hans favoritposition i fjälls :)
Sommarbetet börjar lägga sig på Prins mage, han snaskar på rejält där i hagen, vi har fått släppa ett hål på sadelgjorden . Tror att jag ska rida imorgon, nu har jag inte ridit på en vecka igen, tror jag.
Ops, nu måste jag göra annat!
/Marie
Kan fortfarande inte titta in här utan att tårarna kommer. Våra hundar är så nära våra hjärtan ♥ Sköt om er
SvaraRadera:( Lotta
Förstår precis hur ni känner det, man vill bara vrida tiden tillbaka & få krama EN sista gång, klappa EN sista gång...
SvaraRaderaLider med er!