söndag 18 september 2011

Röntgen??

Vet inte riktigt var jag ska börja men så här:
Det finns idag inget krav på att Engelsk Setter ska vara röntgad fram, endast bak, vilket jag absolut tycker borde ändras. Med tanke på att det är MINST två från vår kull och en från kullen innan som haft detta problem. Och det är ju bara det lilla som jag känner till. Jag är helt övertygad om att detta är ett större problem i denna ras än vad det talas om nu. Till exempel så avlar ju många på norska hundar och där ser man inte armbågar som ett "problem" eftersom det går att åtgärda. Höfterna däremot ser dom som ett större problem. Bara det får mig att reagera. Sen åker många till Norge för att operera sina hundar, där förs det inte journaler över vad som görs om jag fattat rätt. Vi diskuterade detta i Strömsholm och egentligen kan man operera en hund även i Sverige utan att det "kommer ut" för dom har ju tystnadsplikt. Sen om operationen lyckas kan man "friröntga" hunden. Jag vill inte påstå och hoppas verkligen att det inte är så folk gör, men någonstans har jag en känsla av att oseriösa människor skulle kunna göra så. Varför har detta problem uppstått i denna ras? Sönderavlad? I mina ögon har detta alltid varit en frisk ras, därför har allting kommit som en chock för mig. Varför reagerar inte uppfödare och andra och inför ett krav på röntgen även fram? För att skydda rasen. Det borde ligga i allas intresse att få bort detta, både skk och försäkringsbolagen borde ta upp det här.
Men då var det ju det där med om röntgen verkligen är tillförlitlig?? I ett fall vi fick berättat för oss av veterinären var det så här: En halt hund kom in till dom för artroskpoi och när dom gick in i leden så var det osteokondros av den värre sorten. Några dagar senare kom svaret på den röntgen av armbågarna som hundägaren gjort tidigare och där var den fri!!! Var är felet? Är det okunnigt/slarvigt folk som röntgar eller läser av bilderna?? Eller hur kan det bli så? Hur ska man kunna lita på att en hund verkligen är frisk i lederna även om den är röntgad när man hör sånt där? Hur tillförlitlig är röntgen egentligen och hur ska man annars göra? Någonstans måste man ju kunna "kvalitetssäkra" röntgen/avläsningen? Alla har väl gått samma utbildning?
Tänk att man måste bli drabbad själv innan man agerar/reagerar!? Frågan är om jag har kraften och kunskapen att orka gräva lite mer i detta, man möts av många olika reaktioner, inte alltid positivt kan jag tänka mig. Ha,ha skulle väl få i alla fall Gällivares alla setteruppfödare efter mig av vad jag märkt hittills. Och dom är ganska många här ;)
/Marie

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar